Peter Eklöf
Oktober har kännetecknats av hög volatilitet och spretiga aktiemarknader. Strivos diskretionära portföljer har utvecklats hyggligt och gått bättre än respektive jämförelseindex, som sjunkit något. Balanserad har ökat med 0,8 procent, Offensiv med 0,6 procent och Aggressiv med 0,5 procent. Efter tio månader har portföljerna stigit med 10,7 procent, 11,9 procent, respektive 13,0 procent, vilket innebär att de två förstnämnda har gått bättre än jämförelseindexen.
Under månaden har alla regioner sjunkit och förutom den största, Nordamerika, har rasen varit kraftiga. Sämst har Europa utvecklats och därefter Emerging Markets. Nordamerika sjönk marginellt, men eftersom dollarn åter har vaknat till liv och stärkts med hela 4,8 procent har den valutajusterade utvecklingen varit 4,1 procent. Hittills i år är således regionen upp med 27,0 procent, före Emerging Markets, som har stigit med 17,9 procent. Japan och Europa har ökat med 14,0, respektive 12,1 procent (Sverige 10,5 procent).
I oktober färgades finansmarknaderna sannolikt av det kommande amerikanska valet, efter det otypiskt starka september och det volatila augusti. Gradvis har allt fler positionerat sig för en Trump-seger, med stora skattelättnader, men också stigande långräntor. På aktiemarknaderna brukar hög inbördes korrelation råda, men just valet är förmodligen förklaringen till de mycket stora skillnaderna mellan Nordamerika och faktiskt hela resten av världen. Portföljerna har legat något underviktade aktierisk under månaden och förutom marginella ökningar till följd av så kallad drift har förändringar lyst med sin frånvaro.
Just under månaden har portföljernas fonder faktiskt utvecklats extremt olika sinsemellan. Alla amerikanska aktiefonder har gått mycket bra, vilket också gäller globalfonderna, eftersom de så gott som alltid överviktar amerikanska aktier. Däremot har nästan alla svenska aktiefonder gått dåligt. Portföljernas innehavslistor består således av några verkliga sänken, men desto fler större uppgångar under oktober. Cicero-Optimum US ESG Sector Fund, Danske Invest Global Index, Finserve Global Security Fund, Länsförsäkringar USA Aktiv och Storebrand USA har alla stigit mer än 5 procent, medan, Carnegie US Small & Micro Cap (namnbytt från Didner & Gerge US Small Cap) och Storebrand Global Value steg mer än 2 procent, tillsammans med räntehedgefonden Excalibur (för tredje gången i följd).
Genom sin överväldigande storlek är ju den amerikanska börsen den viktigaste att hålla koll på och då, självfallet också, hur den amerikanska ekonomin utvecklas. Det har dock inte varit alldeles enkelt, eftersom konjunktursignalerna har skiftat tvärt flera gånger på kort tid. När inflationen och räntorna var höga för ett år sedan spekulerade finansmarknaderna ganska friskt i att Powell hade ambitioner liknande Paul Volcker, den legendariske Fed-chef, som trotsade såväl presidenten, som den allmänna opinionen (och dödshot) för att knäcka den höga och envisa amerikanska inflationen genom kraftiga räntehöjningar. Dessa spekulationer visade sig helt felaktiga och i december 2023 flaggade en triumfatorisk Powell för att tre sänkningar skulle komma, som överoptimistiska börser snabbt tolkade som sex-sju gånger. Oväntat starka makrosiffror under våren föranledde dock gradvisa nedjusteringar av antalet och vid mötet i maj signalerade Powell osäkerhet om någon sänkning alls skulle hinnas med före valet i november. Arbetsmarknaden hade fortsatt utvecklas förvånande starkt, även om tidiga svaghetstecken kunde skönjas, så inflationsbekämpningen förblev Feds huvudmål. Denna gick visserligen åt rätt håll, men nivån var fortsatt för hög, varför styrräntan bibehölls oförändrad också i juni. Under resten av sommaren började dock arbetsmarknaden visa svaghetstecken på allvar och plötsligt blev frågan om Federal Reserve hade väntat för länge med sin första sänkning. Den tidigare relativt stora frågan huruvida en september-sänkning skulle anses vara olämpligt nära valet i november kastades helt överbord; räntemarknaderna, som brukar anses vara aningen mer professionella än ”de glada amatörerna” på aktiemarknaderna räknade till och med med en 50-punkterssänkning, alltså något av en ”krisåtgärd”. Aktiemarknaderna hoppas på ”mindre kris” och endast en 25-punktare. Det blev visserligen en 50-punkterssänkning, men Powell lyckades i sitt tal med konststycket att faktiskt både dämpa ”kriskänslan” och åstadkomma en ”sund reaktion” på både valuta- och räntemarknaderna; dollarn stärktes och tioårsräntan steg. Månadens lysande utveckling för amerikanska börser, när nästan alla andra marknader har gått dåligt, framstår som en välkommen illustration över att stigande aktiekurser inte kräver fallande räntor.
Federal Reserves brist på långsiktig plan för inflationsbekämpningen (och stöd till arbetsmarknaden) samt ”databeroendet” har kritiserats av bland annat den långvarige ”Fed-tolkaren” Mohamed El-Erian (som jag tidigare många gånger har nämnt) för ”ryckighet”, som stundtals förefaller göra centralbanken till ”marknadernas fånge”. När vi betraktar det gånga året är det lätt att hålla med.
Att den amerikanska tioåringen har stigit hela 55 punkter under månaden är dock sannolikt ett utslag av att en Trump-seger väntas i det amerikanska valet. Hans planer på att ersätta inkomstskatter med extrema höjningar av tullar väntas leda till stigande inflation. Med ytterligare ”tillväxtdrivande” skattesänkningar för företagen kan ekonomin bli som en tryckkokare. Stigande inflation och som en direkt följd stigande räntor (och troligen stigande dollar) rimmar dock illa med Trumps vallöften, men han har ju i och för sig hävdat att han som president och ”framgångsrik affärsman” bör ha inflytande över räntesättningen (hur det nu skall gå till; kanske genom att avskaffa Federal Reserves självständighet?). Eftersom den största delen av befolkningen förefaller ”plånboksrösta” blir det intressant (eller kanske skrämmande) att följa utvecklingen vid en seger. Nästan lika omfattande stimulanser är dock att vänta vid en Harris-seger, så långsiktigt sjunkande långräntor är troligen inte sannolika. Högre räntor torde dessutom vara en förutsättning för landets skuldfinansiering, vem som än blir president. Omvärldens räntenivåer torde heller knappast bli opåverkade.
Det tredje kvartalets rapportperiod har börjat ungefär som årets två tidigare i USA, men väsentligt sämre i Sverige. Efter att 185 av S&P:s 500 bolag har rapporterat har 75 procent kommit med positiva överraskningar, vilket nästan är i nivå med genomsnittet. Av 73 svenska bolag har endast 44 procent slagit sina estimat (!). Trots generellt nedtonade VD-ord och dämpade framtidsutsikter vidhåller dock flera svenska aktörer krampaktigt bilden av ”starka svenska bolags-rapporter”. Värderingen till P/E 17,6 är hög, speciellt med tanke på att ytterligare neddragna estimat kan förväntas. Amerikansk dito är P/E 21,8, således skyhögt, men det är min erfarenhet att så länge vinsterna kommer in på hygglig nivå är värdering sällan avgörande (i alla fall på kort sikt); ”dyrt kan bli ännu dyrare”.
”I september infaller ofta större rekyler, men om så inte sker blir det antagligen under oktober”, läste jag i en gammal analys. I år blev september en stark börsmånad och oktober har som sagt varit synnerligen blandad, så jag har ännu inte slagit bort rekylrisken och börjat tro på ett tidigt ”julrally”. Portföljerna ligger således kvar marginellt underviktade aktierisk, men nivån kan enkelt höjas genom några mindre affärer.
Strivos experter skräddarsyr placeringar utifrån rådande marknadsläge och utvecklar innovativa strukturer för att ge investerare bästa möjliga villkor. I vår senaste emission, 2024:7, har vi valt en struktur där vissa placeringar är kapitalskyddade i en annan valuta än svenska kronor (SEK), nämligen norska kronor (NOK). Men varför har vi egentligen valt att kapitalskydda vissa placeringar i NOK?
I september rådde kombinerad räntesänknings- och Kina-eufori, tvärt emot gängse säsongsmönster. Strivos diskretionära portföljer utvecklades marginellt bättre än respektive jämförelseindex, trots undervikten. Balanserad har stigit med 1,4 procent och Offensiv, samt Aggressiv med 1,1 procent. Efter nio månader är utvecklingen goda 9,8 procent, 11,3, samt 12,4 procent, vilket innebär att Offensiv och Aggressiv ligger något efter jämförelseindexen.
De senaste två åren har vi tagit fram ett stort antal fondobligationer med optimalstart. Av våra 26 kapitalskyddade placeringar med optimalstart har det i 25 fall varit bättre att investera i vår placering än direkt i fonden. Förutom en högre avkastning har investeraren fått ett kapitalskydd.