Joakim Sandén
Putin valde krig i Europa och det kommer till ett mycket högt pris.
Den 24 februari inleddes ett nytt och mörkt kapitel i Europas historia. Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina är en mänsklig tragedi som ritar om den säkerhetspolitiska kartan fullständigt. Trots månader av hot och upptrappad krigsretorik var det nog få som verkligen kunde tro att vi skulle hamna här.
Oavsett vilka motiv och drivkrafter som Putin har kan de omöjligen vara ekonomiska. Omvärldens stenhårda sanktioner har försatt den ryska finanssektorn i fritt fall. Frysta banktillgångar, uteslutning från transaktionssystemet Swift, stoppet av gasledningen Nord Stream 2, har tillsammans med mycket annat bidragit till en kollaps av såväl landets valuta som aktiemarknad. I Moskva håller börsen stängt men vid en titt på de ryska depåbevis som är noterade i London ser vi nedgångar som nästan helt saknar motstycke i historien.
Om vi backar tillbaka till månadens första hälft fortsatte inflationsoron alltjämt att hålla kapitalmarknaderna i sitt grepp. Fler och fler räntehöjningar prisades in i snabb takt, allt eftersom nya KPI-siffror trillande in från båda sidor av atlanten. Hökaktiga tongångar hördes inte längre bara från USA, utan nu även från Bank of England och ECB. Vid en pressträff den 3 februari lyckades Christine Lagarde i sann Jerome Powell-anda skaka om marknaden ordentligt. ”Inflationen har stigit markant de senaste månaderna och har överraskat på uppsidan”, sa ECB-chefen och tillade att banken nu betraktar inflationen som mindre tillfällig än förut.
Likt mycket annat ställdes detta på sin ända i slutet av månaden när investerarnas uppmärksamhet helt riktades om till invasionen av Ukraina. Kriget har en dämpade effekt på såväl tillväxtutsikterna som på förväntade räntehöjningar (åtminstone i Europa) och det har sannolikt fungerat som en viss motvikt till konfliktens negativa inverkan för finansmarknaderna.
Att ens vädra tanken om att krig skulle kunna vara någonting annat än strikt negativt för börsen kan förefalla paradoxalt och snudd på cyniskt. Det här är emellertid en ganska unik situation. Konflikten komplicerar centralbankernas ansträngningar att tämja inflationen eftersom den förvärrar samma problem som de försöker ta itu med, vid en tidpunkt som de normalt skulle lätta på politiken för att understödja tillväxten. Det återstår att se vilken faktor som kommer väga tyngst.
Hittills har krigets mest uppenbara ekonomiska effekter för oss i väst handlat om stigande livsmedels- och energipriser. Ryssland är en betydande exportör av råvaror och står för omkring 13 procent av den globala råoljeproduktionen, 17 procent av naturgasproduktionen samt en tiondel av veteexporten.
Brentolja avslutade månaden på 100 dollar per fat och de europeiska naturgaspriserna steg med drygt 15 procent i februari. Därtill har investerare flytt till klassiskt ”säkra hamnar” såsom guld och amerikanska dollar.
Även om det är oroligt på kort sikt bör man som investerare ha med sig att aktiemarknaden har en lång historia av att kunna se bortom geopolitiska osäkerheter, särskilt i de fall då konjunkturen står på en solid grund.
I fondkretsar brukar man säga att innan det har gått tre år har man inget så kallat "track record". Nu, drygt tre år efter lanseringen av Trackercertifikat Emerging Market Value, har vi nått denna milstolpe - vilket vi vill passa på att uppmärksamma.
Strivo lanserade nyligen fyra nya modellportföljer som ett komplement till den befintliga diskretionära förvaltningen. Olle Gustafsson som är ansvarig förvaltare berättar om de nya portföljerna, varför de lanseras och vilka kunder de riktar sig till.
Under november har den ganska ”extrema” utvecklingen från oktober fortsatt med generellt svaga aktiemarknader över hela världen, utom i USA, där börserna tvärtom har utvecklats mycket starkt. Utvecklingen påminner mycket om oktober, men med skillnaden att Strivos diskretionära portföljer utvecklades sämre än respektive jämförelseindex. Balanserad ökade med 0,1 procent, Offensiv med 0,7 procent och Aggressiv med 1,0 procent. Med en endast månad kvar på året har portföljerna stigit med goda 10,8 procent, 12,7 procent, respektive 14,1 procent, det vill säga att de två första har gått bättre än jämförelseindexen.