Makrokommentar juni

Avslutet på juni månad innebär att första halvan av 2022 har passerat. Blickar vi tillbaka går det att konstatera att halvåret varit minst sagt tufft för världens börser vars utveckling präglats av inflationsproblematik och geopolitisk osäkerhet. Bolagsrapporter och andra företagsekonomiska angelägenheter har hamnat i skuggan av räntemarknaden och makro. Riksbanken, ECB och Fed har varit, och är fortfarande, huvudkaraktärerna för analys och prognostisering.

Likt årets tidigare månader har juni varit en volatil börsmånad. Under slutet av månaden visade dock marknaden viss styrka. När Sverige firade midsommar firande internationella aktiemarknader att amerikanska tillväxdata indikerat att vi möjligen är förbi inflationstoppen. Förväntningarna på kommande aggressiva räntehöjningar från Fed trappades ned för stunden och aktier, vilka gynnas av detta (framför allt Tech), steg så pass att Tech-tunga Nasdaq stängde upp 3,3 procent för dagen. Tyvärr var marknadens optimism temporär och för månaden slutade Dow Jones ner strax över -7 procent, Nasdaq drygt -9 procent och DAX runt -12 procent. För svensk del avslutade stockholmsbörsens breda index, OMXSPI, juni månad med ned dryga -11 procent.

I mitten av månaden var det återigen dags för Feds räntemöte. Trots att Powell tidigare hade avfärdat ryktet om att en trippelhöjning var möjlig, beslutade Fed om en höjning med 75 baspunkter. Detta var den största enskilda räntehöjningen av Fed på 28 år. Analyshusen var inför mötet något oense i sina estimat, men sammantaget var höjningen redan inprisad av den stora majoriteten, vilket syntes i avsaknaden av särskilda reaktioner från marknaden efter beskedet. Den amerikanska 10-årsräntan, som dagarna innan höjningen noterats på höga 3,4 procent, föll tillbaka något efter beskedet och befinner sig i skrivande stund strax under 3 procent.

Den höga höjningen motiverades av en inflation som inte visar tecken på att ge vika. Konsumentprisindex som steg 8,6 procent i maj på årsbasis är den högsta ökningen sedan december 1981. Kärninflationen exklusive livsmedel och energi steg med 6 procent. Powell betonade att räntehöjningar av denna storlek inte bör tillhöra det normala, men att han bedömer det som troligt med en höjning om 50 eller 75 baspunkter även vid nästa julimöte. Han uttryckte att även om Feds ambition är en så kallad ”mjuklandning”, så kommer detta antagligen bli svårt att uppnå.

I slutet av månaden var det dags för ECB:s konferens i Sintra. Gästande Powell, något mer aggressiv än vid tidigare uttalanden, förklarade att det är värt att riskera tillfällig ekonomisk avmattning för att bekämpa permanent hög inflation. Även ECB:s Lagarde menade att hon är redo att göra det som krävs för att få bukt med inflationen.

Hemma i Sverige var månadens räntebesked inte lika dramatiskt. Den 30 juni genomförde Riksbanken en höjning om 50 baspunkter, vilken var fullt inprisad av marknaden och helt i linje med konsensus. Handelsdagen blev en dyster sådan då stockholmbörsens breda index periodvis återigen handlades på årslägsta. Avsaknaden av dramatik följer troligtvis av att ny ekonomiska data visat tecken på att den åtstramande penningpolitiken börjat ge viss effekt, men att inflationen fortfarande behöver komma ned betydligt. Vidare är det av stort intresse för riksbanken att hamna i synk med de andra centralbankerna för att försöka skydda den svenska kronan.

Bostadsmarknaden som böjande ge vika redan i april fortsatte ned och i Sverige föll priserna på bostadsrätter med 2,1 procent under maj månad. I Stockholm var nedgången större. Försäljningen för detaljhandeln var ner 0,6 procent för maj månad och 2,4 procent på årsbasis. I slutet av månaden fick vi statistik från konjunkturinstitutet som konstaterande en relativt dyster syn hos hushushållens inflationsförväntningar. Totala baromenterindikatorn föll med 4,4 enheter från maj till juni och förutom bygg-och anläggningsverksamhet bidrog samtliga sektorer till nedgången. Anmärkningsvärt är att hushållens konfidensindikator backade så pass att vi nu befinner oss på lägre nivå än under finanskrisen 2008.

Samtidigt är inflationen fortsatt hög. För maj månad kom KPIF in på 7,2 procent på årsbasis, vilket är en uppgång från april månads 6,4 procent. Uppmätningen var den högsta sedan 1991. Energi som kanske är årets mest omtalade handelsvara är inte ensam ansvarig för prisökningarna. Inflationstakten exklusive energi noterades på 5,4 procent i maj vilket är en ökning om 0,9 procentenheter från april i år.

Energipriserna är i fokus. Då utbudet av energi och olja börjar bli ordentligt ansträngt har diskussionerna kring ämnet eskalerat. Med syftet att sätta press på Ryssland och samtidigt hämma effekten av de höga priserna på olja har G7 länderna under veckan meddelat att situationen ska utredas. Ett förslag som ligger på bordet är ett pristak. Tongångarna har dock inte påverkat priset nämnvärt och ett fat Brent handlas fortfarande för historisk höga nivåer.

Till sist några ord om det fruktansvärda kriget i Ukraina som tyvärr fortlöper utan ett slut i sikte. I veckan släppte Erdoğan på sitt veto, och därmed är ser det sista hindret för ett svenskt Natomedlemskap ut att vara undanröjt. Det återstår att se vilka effekter det ger. Vi kan åtminstone konstatera att de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland har börjat ge effekt. Landet missade sin första betalning, en räntebetalning på ett utländskt lån. Betalningen hade till i söndags på sig att gå igenom men sanktionerna som förbjuder växling med rubel gjorde att pengarna fastnade på vägen till mottagarna.