Mars har varit en av de mest intensiva och turbulenta månaderna på finansmarknaden sedan finanskrisen 2008. Denna månads makrokommentar inleds därför med en kort sammanfattning av vad som har hänt.
I början av mars kommer den amerikanske nischbanken Sillicon Valley Bank (SVB) med beskedet att banken behövde få in 2,25 miljarder dollar för att stärka sin balansräkning, då utflödet av likvida medel ur banken har varit stort under den senaste tiden. Efter att den initialt aviserade nyemissionen i SVB ställdes in stod det klart att banken tvingades till en så kallad ”fire sale” där man säljer bankens innehav av amerikanska statsobligationer som var placerade som ”hold to maturity”. I och med den snabba ränteuppgången från Fed innebar detta en stor realiserad förlust för SVB och kraschen var ett faktum. Efter ett kursras på över 60 procent handelsstoppades aktien och den amerikanska bankövervakningsmyndighet tog över kontrollen över banken.
En oro spred sig snabbt, framför allt på den amerikanska marknaden och nyhetsrubriker avlöste varandra kring om detta kunde vara den nya Lehman Brothers-krisen. Ytterligare två nischbanker kollapsar, CDS-kontrakten stiger hastigt och både myndigheter och finansmarknadsaktörer agerar snabbt för att isolera bankernas problem. Synen från de europeiska marknaderna var initialt att detta var såpass centrerat kring de amerikanska nischbankerna att det inte skulle drabba vår sida av atlanten, utöver dem som möjligtvis hade investerat i dessa banker – vilket den svenska pensionsätten Alecta olyckligtvis hade gjort.
Efter att USA:s finansminister Janet Yellen bekräftat att man tillfälligt höjer den amerikanska insättningsgarantin, så att alla kontohavare garanteras full tillgång till hela sitt kontoinnehav, minskade oron något och risken för en större bankrusning bromsades in.
Det skulle dock inte dröja länge innan en ny oro tog fart, denna gång i Europa när den schweiziska banken Credit Suisse meddelade att de tvingats skjuta upp publiceringen av sitt årsbokslut för 2022 på grund av "väsentliga svagheter" i deras finansiella rapportering. I samband med detta uttalande meddelade Saudi National Bank, som är Credit Suisse största aktieägare, att de inte kommer tillföra banken ytterligare kapital. Uttalandet gjordes från perspektivet att Credit Suisse inte behövde mer kapital, men i skuggan av den marknadsoro som följde kollapsen av SVB tolkades detta istället negativt av marknaden, vilket ledde till spekulationer om en möjlig likviditetskris för den schweiziska banken. Som en följd störtdök aktiekursen, som redan hade sjunkit kraftigt.
Trots att den schweiziska centralbanken rycker ut med likviditetsgarantier, samt betonar att Credit Suisse har en solid kapitalbas, fortsatte kapitalutströmningen. Detta hindras inte heller av att rykten nu börjar florera gällande ett nära förestående uppköp av banken. Stora wealth management-kunder började snabbt flytta sina pengar till andra banker, och förtroendet såg nu ut att vara helt förbrukat. För att undvika en akut likviditetskris, och därmed äventyra den finansiella stabiliteten, driver schweiziska myndigheter snabbt igenom en affär där den schweiziska banken UBS förvärvar Credit Suisse i sin helhet utan att kräva aktieägarnas godkännande. Samtliga AT1-obligationer emitterade av Credit Suisse avskrivs som värdelösa. Affären var även behäftad med omfattande statliga likviditets- och förlustgarantier.
Sammanfattningsvis har det varit en spänd och volatil månad, både lokalt och globalt. OMXS30 sjönk 6,25 procent som mest bara under mars. Trots detta fick vi se en stark avslutning där marknaden återhämtade sig strax över 6,50 procent de sista dagarna och indexet kunde stänga runt nollan för mars månad.
Högre inflationssiffror än väntat
De svenska inflationssiffrorna som kom in under månaden var högre än analytikernas förväntan och siffrorna visar på fortsatt uppgång. Inflationstakten mätt som KPIF landande på 9,4 procent i årstakt för februari, vilket är en ökning från 9,3 procent i januari.
Kombinationen av de höga inflationssiffrorna och oron kring de europeiska bankerna resulterade i ett börsnedställ på hela -4,10 procent för OMXS30 den 15 mars, vilket var den sämsta dagen sedan juni 2020.
I samband med rapporteringen av inflationssiffror uttalade Sveriges riksbankschef, Erik Thedéen, att de fortsätter att förvänta sig en räntehöjning på antingen 25 eller 50 punkter i april. De svaga inflationsresultaten talar för en stramare penningpolitik. Å andra sidan pekar de senaste händelserna på finansmarknaderna mot att det finansiella systemet självt kan strama åt ekonomin och lånevillkoren, enligt Thedéen.
I en färsk undersökning utförd av Kantar Sifo Prospera, där de undersökte inflationsförväntningar hos aktörer på penningmarknaden, arbetsmarknadens parter och inköpschefer, visar det sig att genomsnittliga förväntningar för svensk inflation, mätt som KPIF, ligger på 4,8 procent om ett år, 2,7 procent om två år och 2,2 procent först om fem år.
Strax före månadsskiftet presenterade Konjunkturinstitutet en ny prognos där man spår att Sverige kommer att gå in i en lågkonjunktur under 2023, och att både företag och hushåll pressas alltmer av det stigande ränteläget. Trots detta förutspår KI att Riksbanken kommer att påbörja en rad räntesänkningar i början av nästa år. Det har även börjat dyka upp prognoser som antyder att USA:s centralbank, Federal Reserve (Fed), kan komma att sänka räntan redan före årsskiftet. Vi kan också notera att räntorna sjunkit under månaden, med både svenska och amerikanska lång- och korträntor som återgått till nivåer vi såg kring årsskiftet.
Under månaden har vi bevittnat något som kan beskrivas som omvända marknadsreaktioner, där tolkningen av vad som betraktas som positiva eller negativa besked har ändrats från dag till dag. Ursprungligen hoppades de europeiska marknaderna på en mindre höjning av Europeiska centralbankens (ECB) styrränta, men under den rådande osäkerheten på finansmarknaden ändrades detta till att i stället ses som ett tillfälligt positivt styrkebesked, när ECB-chefen Christine Lagarde bekräftade att en 50 punkters höjning kommer att genomföras. På samma sätt betraktades Feds räntehöjning på 25 punkter som något positivt och ett tecken på återvunnen stabilitet i det amerikanska banksystemet.
