Asiatiska optioner
Genomsnittsberäkningen skapas med hjälp av asiatiska optioner. För en vanlig rak option, en så kallad plain vanilla, är det två observationstillfällen som är relevanta vid beräkningen av optionens avkastning – startdagen och slutdagen. Priset på den underliggande tillgången på
slutdagen ställs då i relation till priset på startdagen för att beräkna optionens värde. För en asiatisk option tar man vid beräkningen av utvecklingen i den underliggande tillgången hänsyn till priset vid flera observationstillfällen. Genomsnittsberäkningen kan avse såväl startkursen som slutkursen, bestå av olika många observationer och infalla med olika frekvens.
Asiatiska optioner introducerades för första gången 1987 i Tokyo och därifrån kommer också namnet. Optionerna är idag mycket vanligt använda och flera listade optionskontrakt som definieras som ”vanilla” innehåller till viss del en asiatisk parameter då deras underliggandes
slutkurs ofta bestäms som ett genomsnitt över den sista dagen. Asiatiska optioner har också blivit populära då de minskar risken för marknadsmanipulation på och omkring lösendagen.
Asiatiska optioner i strukturerade produkter
Att använda genomsnittsberäkning i strukturerade produkter är populärt av framförallt två anledningar; (1) Asiatiska optioner har oftast en lägre premie, d.v.s. optionen är billigare
än en motsvarande europeisk option, vilket gör produktens optionsdel billigare. Med en lägre optionspremie kan produktens deltagandegrad höjas eller teckningskursen sänkas. (2) Genomsnittsberäkningen kan motverka ofördelaktiga utfall orsakade av dålig timing. Antag att priset på den underliggande tillgången under den strukturerade produktens löptid gradvis stiger, men att det strax före slutdagen faller kraftigt. En genomsnittsberäkning som påbörjades före prisfallet skulle i det här fallet dämpa de negativa effekterna av prisfallet. Vid en kraftig prisökning strax före slutdagen skulle en struktur utan genomsnittsberäkning dock vara att föredra då snittningen i det här fallet inte skulle tillåta investeraren att ta del av den snabba prisuppgången. Samma sak fast omvänt gäller för startdagen. Antag att priset på den underliggande tillgången sjunker direkt efter startdagen för att senare vända upp. En genomsnittsberäkning i skulle leda till en lägre startkurs och en i förlängningen bättre avkastning.
Hur fungerar det?
Valet av option i en strukturerad produkt definierar den specifika placeringens egenskaper och kan anpassas utifrån vad som bedöms mest lämpligt i en viss marknadssituation eller för att möta en investerares önskemål. Den vanligast förkommande genomsnittsberäkningen i strukturerade produkter är snittning av slutkursen, t.ex. genom månadsvisa observationer under det sista året eller halvåret av placeringens löptid. Produktens villkor anger hur många observationsdagar placeringen har och när de ska inträffa. Fastställande av start- och/eller slutkurs sker sedan genom att beräkna medelvärdet av den underliggande tillgångens stängningskurser på de på förhand definierade observationsdagarna.
Effekter av genomsnittsberäkning
Funktionen genomsnittsberäkning påverkar placeringens egenskaper på flera sätt.
Effekt på avkastningen
Utan genomsnittsberäkning är det priset på den underliggande tillgången endast på startdagen och slutdagen som är relevant för placeringens avkastning (givet att den hålls till ordinarie förfall). Vad som händer däremellan har ingen betydelse för hur stor den slutgiltiga utbetalningen blir. Har placeringen någon form av genomsnittsberäkning blir avvikelser i priset på den underliggande tillgången under löptiden bli relevanta för placeringens avkastning på slutdagen.
Effekt på volatilitet
Asiatiska optioner har, som vi nämnt ovan, ofta en lägre premie än vanliga europeiska optioner, vilket är en konsekvens av en reducering av volatiliteten. En högre volatilitet ger, allt annat lika, ett högre optionspris(läs mer om detta i utbildningsavsnittet om volatilitet). Förklaringen till det är att en högre volatilitet i den underliggande tillgången ökar de extrema utfallen, såväl positiva som negativa. Då en köpt option som lägst kan vara värd noll på slutdagen påverkar förändringar i volatiliteten endast optionens avkastningsmöjligheter på uppsidan. Risken på nedsidan förblir densamma. Genom att använda genomsnittsberäkning
av antingen start- eller slutkurs sprids fastställandet av kursen ut på flera tillfällen. Antag att en femårig option har ett års genomsnittsberäkning av slutkursen och att det sker men hjälp av 13 månadsvisa observationer. I en volatil marknad kan den underliggande tillgången under
optionens löptid svänga kraftigt. Med en genomsnittsberäkning av slutkursen utspridd på 13 observationer minskar volatiliteten genom en utjämning av stora prisrörelser. Den lägre volatiliteten leder till ett lägre optionspris och i förlängningen till ”bättre” villkor i en strukturerad produkt.
Effekt på löptid
Genomsnittsberäkning påverkar utöver volatiliteten även den effektiva löptiden. Genomsnittsberäkningen leder till en förkortad löptid (prissättningsmässigt) då priserna på underliggande tillgång börjar observeras innan slutdagen. Den effektiva löptiden kan grovt sägas förkortas med halva tiden för genomsnittsberäkningen, dvs. om det är 12 månaders genomsnittsberäkning förkortas den effektiva löptiden med ungefär 6 månader. En förkortad löptid har samma effekt på optionspriset som en sjunkande volatilitet. Ju längre löptiden är desto längre hinner den underliggande tillgången röra sig från startkursen. Liksom när det gäller förändringar i volatiliteten påverkar förändringar i produktens löptid endast avkastningspotentialen i produkten, inte risken.
Effekt på villkoren
En asiatisk option är alltså vanligtvis billigare än en europeisk option, vilket ger möjligheten att skapa bättre villkor i övrigt, t.ex. genom att höja deltagandegraden. Genomsnittsberäkningens effekt på avkastningen beror dock på hur den underliggande marknaden utvecklas under löptiden och genomsnittsberäkningen kan ge både en högre eller lägre avkastning än om observation sker vid endast ett tillfälle.
Medelvärden
Slutkursen för den asiatiska optionen baseras som tidigare nämnt på medelvärdet över ett antal observationer under en viss period. Medelvärdet kan dock beräknas på olika sätt. Vanligast använt är det aritmetiska medelvärdet. Ett aritmetiskt medelvärde beräknas genom att addera samtliga observationer och dividera summan med antalet observationer. Mer sällan använt för asiatisk optioner i strukturerade produkter är det geometriska medelvärdet. Ett geometriskt medelvärde beräknas genom att multiplicera samtliga observationer och sedan ta n:te roten av produkten där n är antalet observationer. Det geometriska medelvärdet används exempelvis vid beräkning av årlig genomsnittlig avkastning (”Compounded
Annual Growth”).
Prissättning av asiatiska optioner
Prissättning av asiatiska optioner är något mer komplicerad än prissättning av ”vanillas” då man i modellen måste uppskatta det genomsnittliga framtida priset för tillgången. Vidare är optionen, vid varje framtida punkt efter att genomsnittsberäkningen påbörjats, beroende av medelvärdet av de observationer som redan varit. Det finns i dagsläget inga stängda modeller (Black and Scholes är en så kallad stängd modell) för att prissätta asiatiska optioner utan istället används exempelvis Monte Carlosimulering, så kallade Laplacetransformer eller tvådimensionella partiella differentialekvationer.
Grafen under visar jämförelsen mellan pris på fyra femåriga optioner och den resulterande deltagandegraden i en strukturerad produkt med OMX Index som underliggande marknad. De fyra optionerna är identiska förutom längden på genomsnittsberäkning, där de från vänster har (1) ingen, (2) 6 månader med 7 observationer (3) 12 månader med 13 observationer, och (4) 24 månader med 25 observationer. För deltagandegraden har antagits ett obligationspris om 80%. Som kan utläsas av grafen har val av genomsnittsberäkning relativt stor påverkan på optionspris och i förlängningen deltagandegraden.
Billigare eller dyrare?
Vi har skrivit att asiatiska optioner “ofta” eller ”vanligtvis” är billigare än vanillas. Detta stämmer OFTAST, men det finns situationer där asiatiska optioner faktiskt är något dyrare än vanillas. Det hör inte till vanligheterna och sker ytterst sällan i struktuerade produkter. En asiatisk option kan bli dyrare än sin motsvarande vanilla beroende på forwardens lutning och dess relation till volatiliteten. Vid hög volatilitet i underliggande tillgång blir en asiatisk option nästan uteslutande billigare än sin motsvarande vanilla genom att volatiliteten jämnas ut av genomsnittsberäkningen. Vid låg volatilitet blir dock påverkan från genomsnittsberäkningen på volatiliteten som används för att beräkna optionens pris inte lika stor. Om forwarden för denna underliggande är stigande, dvs. det framtida förväntade priset är högre än startkursen, så blir en asiatisk option (allt annat lika) fortfarande billigare än en vanilla. Om forwarden för samma underliggande däremot är kraftigt fallande, dvs. det framtida förväntade priset är lägre än startkursen, kan en asiatisk option (allt annat lika) faktiskt bli dyrare. Detta för att genomsnittsberäkningen förväntas inkludera ett antal observationer som genererar ett värde högre än att bara observera på slutdagen. Relationen slutkurs / startkurs ”förväntas” därmed
bli högre och optionen således dyrare.
