Vad är en obligation?
Obligationer är skuldebrev som ställs ut av stater, företag, kreditinstitut eller andra entiteter som av någon anledning är i behov av kapital. Obligationen är alltså en typ av lån som vanligtvis har en förutbestämd löptid. När obligationen förfaller återbetalas lånet. Utgivaren av obligationen betalar dessutom, på ett eller annat sätt, en på förhand fastställd ränta till obligationsinnehavaren.
Det finns i huvudsak två typer av obligationer, kupongobligationer och nollkupongobligationer. En kupongobligation köps vanligen till sitt nominella värde och genererar under löptiden en årlig avkastning i form av periodvisa kupongutbetalningar. En nollkupongobligation köps istället till ett diskonterat pris relativt sitt nominella värde, men betalar på slutdagen tillbaka hela det nominella värdet. Skillnaden mellan köpkurs och återbetalningen blir därigenom den effektiva räntan.
Obligationsmarknaden
Marknaden för obligationer består dels av en primärmarknad, dels av en sekundärmarknad. På primärmarknaden emitteras nya obligationer, där den aktör som emitterar en obligation på primärmarknaden tillförs kapital av dem som investerar i obligationen. På sekundärmarknaden (andrahandsmarknaden) köper och säljer man de obligationer som redan har emitterats.
Företagsobligationer
Företagsobligationer är obligationer utgivna av företag och bedöms generellt ha en högre risk än statsobligationer. En stat har normalt möjlighet att trycka pengar för att återbetala sina skulder, varför det historiskt varit betydligt ovanligare att en stat ställer in sina betalningar än att ett företag gör det. I gengäld betalar därför företag normalt en högre ränta för sina företagsobligationer till investeraren. Precis som risken skiljer sig åt mellan stater och företag skiljer sig också risken åt mellan olika företag. Marknaden för företagsobligationer brukar delas in i två kategorier; Investment Grade och High Yield. Företag med ett kreditbetyg om BBB- eller högre hos Standard & Poor’s eller Baa3 eller högre hos Moody’s klassas som Investment Grade och bedöms, åtminstone av kreditvärderingsinstituten, ha en mycket god eller god kreditvärdighet. Företag som inte är Investment Grade klassas istället som High Yield. Att ett företag har ett lägre kreditbetyg innebär att den upplevda risken bedöms vara högre och därför tvingas företagen betala en högre ränta på sina lån.
Risk och avkastning
Obligationer är typiskt sett värdepapper med en risk som är lägre än i exempelvis aktier. Långivare har förtur över en aktieägare vid en eventuell konkurs, varför dessa värdepapper är mindre riskfyllda. Obligationer är dock inte riskfria placeringar. Till de viktigaste riskerna som en obligationsinvesterare bör beakta hör kreditrisk, ränterisk och likviditetsrisk. Risknivån och räntan går normalt hand i hand – en låg risk ger en lägre ränta, och vice versa.
Kreditrisk
Med kreditrisk avses risken att en obligationsutgivare inte uppfyller sina skyldigheter. Till exempel att ett företag skulle tvingas ställa in betalningarna och inte återbetalar obligationslånet. Den lägsta ränta ett företag måste betala vid en obligationsutgåva är den ränta som staten betalar på sina obligationer med samma löptid. Skillnaden mellan dessa räntor är en riskpremie, som i sin tur beror på företagets kreditrisk. Ett sätt att bedöma kreditrisken i en obligation är att titta på emittentens kreditbetyg. Kreditbetyget ställs ut av ett kreditvärderingsinstitut och anger vilken kreditvärdighet emittenten bedöms ha enligt det betygsättande institutet. De tre största och mest välkända kreditvärderingsinstituten är Standard & Poor’s, Moody’s och Fitch och de står tillsammans för ca 95 procent av marknaden. Kreditbetygen har ofta ett stort inflytande på räntorna på obligationsmarknaden.
Ränterisk
Ränterisk är risken att räntan skall stiga under tiden man innehar en obligation. Redan emitterade obligationer handlas på sekundärmarknaden och precis som för en aktie förändras värdet från dag till dag. För att förklara sambandet mellan marknadsräntan och obligationspriset skall vi titta närmare på den enklaste typen av obligationer, nämligen nollkupongobligationen.
För en given obligation gäller att priset ges av marknadsräntan (r) för motsvarande kvalitet och löptid – då den visar vad en alternativ placering har för avkastning. Nollkupongobligationen prissätts genom att dess nominella belopp diskonteras med marknadsräntan (r) enligt följande formel:
Obligationspriset är nuvärdet av obligationen och det nominella beloppet är ett slutvärde – den summa pengar man får från den som emitterat obligationen när den förfaller på slutdagen. Vi ser att en ändring av marknadsräntan direkt påverkar obligationspriset. Skulle marknadsräntan stiga leder detta till att obligationspriset faller. En länge löptid (T) innebär allt annat lika en högre ränterisk. Detta eftersom sannolikheten för ränteförändringar är högre under längre tidsperioder.
Likviditetsrisk
Likviditet beskriver hur väl handelsflödet fungerar för ett värdepapper (såsom en obligation) på en finansiell marknad. Ur en obligationsinvesterares perspektiv är likviditetsrisk risken att obligationen inte kan handlas på marknaden utan en avsevärd kostnad. Dålig likviditet innebär att det är svårt att finna köpare när man vill sälja och att man då kan tvingas acceptera ett betydligt sämre pris än vad man hade tänkt sig.
Kupongobligationer
Kupongobligationer är den vanligaste typen av obligationer som emitteras. Till skillnad från nollkupongobligationer ger en kupongobligation en periodvis ränta under löptiden, till exempel halvårsvis eller helårsvis. Kupongobligationer säljs ofta till sitt nominella värde till investerare på primärmarknaden. Detta förutsätter att kupongräntan är exakt lika hög som motsvarande marknadsränta.
När det kommer till prissättning på sekundärmarknaden är det viktigt att förstå skillnaden mellan kupongränta och avkastning (eng. yield). Kupongräntan fastställs när obligationen emitteras på primärmarknaden och gäller under hela löptiden. Den faktiska avkastningen beror emellertid på vilket pris investeraren betalar för obligationen på sekundärmarknaden. Precis som för en nollkupongobligation kommer obligationspriset att påverkas av förändringar i marknadsräntan.
Marknadspriset för en kupongobligation motsvarar nuvärdet av de kassaflöden som obligationen ger, dels i form av kuponger, dels återbetalningen av det nominella beloppet. Det vill säga summan av alla framtida kuponger och återbetalningen på slutdagen. Kupongerna och det nominella beloppet diskonteras med marknadsräntan (r) enligt följande formel:
Yield to maturity
Yield to maturity (ytm) är en obligations ”internränta” och anger hur stor avkastning man får om man behåller en obligation till förfall. Detta mått tar hänsyn till både obligationens kupongränta samt eventuell skillnad mellan obligationens pris och nominella belopp. För att räkna ut ytm använder man nuvärdesformeln enligt ovan och löser ut räntan (r), vilket i detta sammanhang är just ytm. En förutsättning för att kunna räkna ut ytm är att man känner till det nuvarande marknadspriset på obligationen, kupongräntan samt det nominella beloppet. Kupongräntan sammanfaller med ytm endast i det fall då obligationspriset är lika med nominellt belopp.
Kupongobligationers ränterisk
Vi har sett att nuvärdet på kassaflödena från kupongobligationen kommer att förändras om marknadsräntan ändras. Därmed förändras obligationens värde och vi har då en ränterisk – risken att en ändrad marknadsränta leder till att obligationens kurs sjunker. Allmänt gäller sambandet att kupongobligationens avkastning (eller yield) måste vara densamma som marknadsräntan för en likvärdig obligation. Detta är ett viktigt samband – när marknadsräntan stiger så faller obligationspriset, och vice versa. Precis som för nollkupongobligationer är kupongobligationer med lång löptid mer känsliga för förändringar i marknadsräntan och de har därmed en högre ränterisk.
Duration
För att mäta ränterisken i obligationer används ett mått som kallas duration. Detta mått fångar in just det faktum att längre löptider innebär högre ränterisk. Durationen anger den viktade genomsnittliga löptiden för de betalningar (kassaflöden) som kommer obligationsinnehavaren till del. Duration uttrycks i antal år och ju högre siffra desto högre ränterisk. För en nollkupongobligation är duration enkelt att räkna ut eftersom all betalning kommer när obligationen förfaller. Durationen för en nollkupongare är alltså lika lång som löptiden.
För en kupongobligation blir durationen lite mer komplicerat att räkna ut eftersom en del av betalningarna kommer under löptiden i form av kupongbetalningar. Allt annat lika innebär det att durationen för en kupongobligation alltid blir något lägre än durationen för motsvarande nollkupongare med samma löptid. För att räkna ut durationen för en kupongobligation tidsviktas först obligationens alla kassaflöden och därefter räknar man ut nuvärdena av dessa.
Upplupen kupong/ränta
På obligationsmarknaden tillfaller kupongutbetalningen normalt den som äger obligationen på kupongbetalningsdagen. Skulle en kupongobligation byta ägare mellan två kupongutbetalningstillfällen måste köparen betala för den (upplupna) kupongränta som har samlats sedan kupongen/räntan betalades ut senast. Det är ju trots allt obligationens tidigare ägare som burit risken fram tills dess att den sålts på sekundärmarknaden, och måste således få betalt för det. På finansjargong pratar man ibland om obligationspriser som ”clean” och ”dirty”. Det obligationspris som noteras på börsskärmen inkluderar normalt inte upplupen ränta och kallas för ”clean price”. Det faktiska pris som köparen måste betala inkluderar emellertid den upplupna räntan och kallas för ”dirty price”.
Räntejusteringslån
Räntejusteringslån (engelska Floating Rate Notes, FRN) är en speciell typ av obligation som har en rörlig ränta. Räntan justeras periodvis, exempelvis månadsvis, kvartalsvis eller halvårsvis. En FRN kan vara en kupongobligation där kupongutbetalningarna är knutna till någon form av rörlig ränta, såsom STIBOR eller EURIBOR. Det faktum att FRN har rörlig ränta innebär normalt att ränterisken (och därmed durationen) blir låg. Skulle marknadsräntan stiga så stiger även de kommande kupongutbetalningarna, vilket innebär att obligationspriset hålls konstant.