Volatilitetsstrategier
Strivo Academy erbjuder ett brett utbud av utbildningsmaterial och kurser för att hjälpa investerare att förstå komplexa finansiella produkter och marknader.
Volatilitet är ett centralt begrepp när det gäller förståelse för optioner och hur de prissätts. Ett effektivt sätt att kontrollera risken i en option är att använda sig av volatilitetsstrategier. I detta avsnitt ger vi lite mer insikt i hur sådana strategier kan addera mervärde för investerare.
Introduktion till volatilitetsstrategier
Allt fler strukturerade placeringar baseras på så kallade volatilitetsstrategier ("VAL, Volatility Adjusted Leverage"), som tillämpas på en underliggande tillgång (aktier, fonder eller index). Att gå denna omväg, i stället för att använda den underliggande tillgången direkt, kan vid en första anblick kanske förefalla krånglig och onödigt. Det är dock så att metoden i många fall kan bidra till en påtagligt förbättrad riskjusterad avkastning.
Volatilitet - en återblick
Volatilitet är tillsammans med avkastning en av huvudegenskaperna hos en finansiell tillgång. Volatilitet anger prisrörligheten och används som ett mått för att mäta marknadsrisken hos en finansiell tillgång, exempelvis en aktie. Förenklat beskriver volatilitet hur mycket priset fluktuerar kring sitt medelvärde. Det handlar alltså inte om riktningen, utan om variationen i priset på tillgången. En aktie med hög volatilitet har alltså en stor (negativ eller positiv) avvikelse från sitt medelvärde. En aktie med låg volatilitet har en liten (negativ eller positiv) avvikelse från sitt medelvärde.
På finansmarknaderna är framtida händelser ofta helt oförutsägbara. Detta gäller inte minst för avkastning som brukar antas vara en slumpvariabel. När det kommer till volatilitet finns det emellertid ganska mycket empiriskt bevis för det motsatta. Det är allmänt känt att volatilitet har en tendens att bilda kluster och uppvisa något som kallas för autokorrelation. Autokorrelation är ett tillstånd där en dataseries framtida värden till en viss grad beror på tidigare värden. Detta observeras ofta på aktiemarknaden där stora förändringar tenderar att följas av stora förändringar (oavsett riktning), och små förändringar tenderar att följas av små förändringar. Ett exempel på hur det kan se ut syns i figuren nedan, som visar en finansiell tillgångs dagliga förändring i procent över en viss tidsperiod. Vi ser tydligt perioder av ihållande låg respektive hög volatilitet.
Riskstabilisering
En omedelbar följd av det faktum att finansiell risk till viss del går att förutspå är möjligheten att stabilisera en portföljs volatilitet över tid. En så kallad volatilitetsstrategi, eller VAL, syftar till att skapa en placering med en jämn och stabil risknivå över tid. Detta uppnås genom att, beroende på rådande volatilitet i marknaden, variera exponeringsgraden mot underliggande tillgång – exempelvis en aktie, ett index eller en fond. I tider av hög volatilitet minskas exponeringen mot underliggande tillgång och i tider av låg volatilitet ökar tvärt om exponeringen. Tack vare användning av hävstång kan exponeringen överstiga 100 procent i perioder av låg volatilitet. Resultatet av denna strategi blir en placering som liknar underliggande tillgång med den avgörande skillnaden att volatiliteten, dvs risken, hålls (någorlunda) konstant.
Förbättrad riskjusterad avkastning
Det finns empiriska bevis för att volatilitetsstrategier av detta slag tillför mervärde i form av en förbättrad riskjusterad avkastning. För det första föreligger ett negativt samband mellan volatilitet och förväntad avkastning. Detta gynnar strategin eftersom den helt enkelt leder till en högre investeringsgrad i tider med högre förväntad avkastning, och vice versa. För det andra, och kanske viktigaste, begränsas nedgångarna vid extrema marknadssituationer. Det beror på att stora kumulativa förluster oftast uppstår när volatiliteten på marknaden är hög och ihållande under en lång tid. I ett sådant tillstånd är strategins exponering mot underliggande tillgång låg.
Hur fungerar volatilitetsstrategier?
Låt oss nu titta på ett exempel. Som vi har sett bygger volatilitetsstrategier på att variera exponeringsgraden mot underliggande tillgång. I praktiken görs detta genom att kontinuerligt justera allokeringen mellan en risktillgång och likvida medel. Allokeringen baseras på en specificerad målvolatilitet. När den realiserade volatiliteten understiger strategins målvolatilitet allokeras mer pengar i risktillgången och mindre i likvida medel, och vice versa. Effekten blir att strategins volatilitet kommer att närma sig målvolatiliteten, vilket ju är själva syftet. För att illustrera resultatet av en volatilitetsstrategi har vi gjort en simulering med det amerikanska aktieindexet Nasdaq 100 som underliggande tillgång. I grafen nedan visas den realiserade volatiliteten för såväl Nasdaq 100 som för en volatilitetsstrategi på samma index, under åren 2000 till 2020.
Strategins parametrar är enligt följande:
Tidsperiod beräkning av volatilitet | 20 dagar |
Målvolatilitet | 20% |
Exponering mot underliggande | 0 till 200 procent |
Det är tydligt att den realiserade volatiliteten för strategin konsekvent ”kramar” målvolatiliteten inom ett betydligt snävare spann, jämfört med motsvarande volatilitet för underliggande aktieindex. I oroliga tider, då volatiliteten i underliggande index är som störst, är strategins riskminskande effekt visuellt mycket tydlig. Även under lugna perioder är skillnaden klart synlig då strategin allokerar mer än 100 procent i risktillgången vilket avspeglar sig i en högre strategi-volatilitet.
Ger volatilitetsstrategier investerare något mervärde?
Det kanske allra mest intressanta ur en investerares perspektiv är vad effekten blir på avkastningen, i synnerhet den riskjusterade avkastningen. Precis som för alla investeringsstrategier kan volatilitetsstrategier både lyckas och misslyckas med att generera överavkastning. Mycket är avhängigt underliggande marknad och som vi har sett är en grundförutsättning att det råder en viss förutsägbarhet i storleken på prisrörelserna. Skulle så inte vara fallet riskerar strategin att avsevärt försämra den riskjusterade avkastningen. Resultat för vårt stiliserade exempel med Nasdaq-100, under tidperioden 2000 till 2020, ges i graf och tabell nedan.
Strategi | Nasdaq 100 | |
Årlig genomsnittlig avkastning | 10,63% | 7,10% |
Annualiserad risk | 21,50% | 26,60% |
Sharpekvot | 0,35 | 0,15 |
Mindre osäkerhet ger stabilare prissättning
Som vi har lärt oss i tidigare avsnitt så ger högre volatilitet upphov till ett högre optionspris och vice versa. Detta beror på att högre volatilitet ökar sannolikheten för att optionen skall bli in-the-money, både för en köp- och säljoption, vilket skapar större osäkerhet för emittentbanken som därmed måste ta ut ett högre pris för optionen. Användandet av volatilitetsstrategier minskar denna osäkerhet vilket ger emittentbanken möjligheten till en mer stabil prissättning av optionerna då de högsta topparna och de lägsta dalarna i volatiliteten mer eller mindre neutraliserats. Det här innebär i sin tur att investerare generellt för ett lägre optionspris för optioner med VAL-strategier mot en underliggande tillgång.
Sammanfattning
Även om man bör undvika att dra några generella slutsatser utifrån en simulering baserad på historisk data så belyser vårt exempel den potentiella fördelen med volatilitetsstrategier. I vårt fall levererade strategin en riskjusterad avkastning (sharpekvot) som var över dubbelt så hög som motsvarande för underliggande index. Nyttan av att kunna justera en placerings risknivå baserat på den rådande volatiliteten i marknaden går inte att underskatta. Upp till detta så ger volatilitetsstrategier upphov till ett lägre optionspris vilket kan ge investerare möjligheten att erhålla önskad exponering med ett lägre investerat belopp.